Hej!

Nu sitter jag, Karin och Linn på Le Rustique och myser. Natta har gjort världens godaste mackor till mig som jag tryckt i mig. Det kan vara ett av de mysigaste fiken jag har varit på. Det är suuuupercoooooooooosy!

Idag är det 2:e dec och jag åker hem om en vecka. Kan inte fatta att jag har varit här så länge och ska åka härifrån nu. I helgen har jag enbart jobbat, usch vad jag är trött hela tiden. Det syns på mig också, det ser ut som jag är sjuttio år gammal mormor! Fint, väldigt fint! Mellan fredag och söndag jobbade jag 24 timmar, ett jävla dygn av min helg gick åt till arbete, tragiskt att tänka så.

Nu har jag köpt min första julklapp, om än en lite annorlunda. Längtar verkligen efter att ge den, hoppas den kommer uppskattas!

När jag kommer hem ska jag sätta mig och pyssla med julkort, har gjort en lång lista med folk jag ska skicka till. Älskar att pyssla men det var alldeles för länge sedan nu, när satte mig sig ned senast för att måla tex? Eller skriva ett brev eller liknande?

Ska försöka hinna med massor julbak och julmys hemma, man har så mycket planer men tiden bara flyger iväg.

I söndags hade vi Julstök med Hard Rock hemma hos Thomas. Det var jättemysigt. Vi åt norskt julbord och bakade pepparkakshus, mindre lyckat resultat.

Nu känns det som jag skriver kort och tråkigt om allt här, har ingen blogglöd;) Kanske kan vara att Linn sitter och hetsar om att hon vill skriva?

Saknar er där hemma.

Till dig; Du är underbar och jag ser verkligen upp till dig. Jag förstår att livet känns jobbigt, jag mår dåligt över det också. För att vara helt ärlig mår jag nog mest dåligt pga att du är så ledsen och trasig. Jag önskar jag kunde göra mer för dig men jag är otillräcklig. Mina ord räcker inte någonstans på vägen. De få gångerna jag hört dig skratta på sistone är fantastiska. Livet är orättvist, jag hoppas min julklapp kommer få dig att tänka att du har något positivt att se fram emot. Jag vill se fram emot resan nästa år till fullo men din sorg får mig att hålla tillbaka, borde jag stanna med dig? Usch vad många tårar som har runnit på mina kinder på grund av det här. På lördag är det exakt ett år sedan, jag hörde ångesten i din röst när du påminde mig om det. När du säger att helgerna är det värsta du vet hugger det i mitt hjärta. Helgerna som de flesta människor ser längtar till, de fruktar du. Jag ska göra allt jag kan för att göra jultiden så bra som möjligt trots omständigheter och ångestfyllda minnen. Jag önskar vi kunde se december som något annat än panik, skrik, tårar, ambulanser, oregelbunden andning, de återkommande sex timmarna som du berättat om, begravning och hemska hemska julafton, födelsedag och nyår som bara påminner om allt. Den här december ska jag försöka se till bli min underbara lillebrors födelsedag, underbara julafton som jag är förälskad i och glittrande nyår. Vi hjälper varandra och jag är glad att jag har mina älskade vänner som står bakom mig och puttar på om jag faller bakåt.

Nu ska jag sluta skriva deprimerande inlägg, förlåt.

Hejdå, (det snöar i oslo, de har julbelysning överallt med skridskoåkning mitt på torget - julfaktor!:)