Sitter med turban på huvudet och funderar över vad jag borde göra idag. Jag borde plugga, jag borde gå på föreläsning, jag borde fixa i ordning mig nu, jag borde äta frukost. Trist at tänka allt med borde i början, då känns det som tvång.

Aja, föreläsningen känns faktiskt helt ok bortsett från föreläsaren i sig, hon är riktigt yr. Jag är ju faktiskt hungrig så att äta frukost känns ju inte heller jobbigt och göra mig i ordning är enbart jobbigt för att jag behöver två lager ansiktskräm först för att kylan suger musten ur min hy. Det blev inte så många borde kvar...

Blev väckt av mamma i panik igår, hon hade satt fast sin bil rejält i snön och hade fastnat tvärs över uppfarten. Detta resulterade i panik eftersom hon skulle till olika möten och dessutom var Annas bil instängd och hon skulle ju till jobbet en timme senare. Mamma får ta min bil som lyckligtvis stod på gatan och där stod jag och Anna och blinkade bort snön från våra ögonfransar och tittade som frågetecken på varndra. Hur ska vi två lyckas flytta en monsterjeep? En fyrhjulsdriven jeep som sitter fast, sitter fast punkt. Pappa kom till undsättning och ca 2 timmar senare var bilen loss och uppfarten helt uppkörd. Familjens fyra bilar är nu utplacerade på diverse ställen förutom på vår uppfart eftersom alla vägrar att köra upp bilarna. Bra tycker jag.

Var och hälsade på farmor och farfar igår också. Det var lite småmysigt, har inte träffat dem på så länge. Farmor gnällde om det mesta och beklagade sig över att hon hade ont i ryggen, låret och att hon inte såg någonting med sina glasögon dessutom blev hon yr, det var ingenting som var bra. Farfar tröstar med klapp på låret "Du är bra ändå gumman". Hoppas på att någon kommer säga så till mig också när jag blir gammal och efter 60 år av äktenskap!